Intervju med Caroline Twamley om I päronträdets skugga

Vi ställde några frågor till Caroline Twamley i samband med hennes boksläpp av feelgoodromanen I päronträdets skugga.

Du får gärna börja med att berätta lite om I päronträdets skugga.

”I päronträdets skugga” handlar om en nyligen frånskild kvinna vid namn Rosalie som kommer till sin familjs sommarställe i ett litet fiskeläge, Glemmebeka, på västkusten för att för första gången fira semester helt på egen hand.

Rosalie är en självsäker och rapp kvinna med mycket skinn på näsan och när hon stöter på den betydligt mer tillbakadragna kvinnan Kristin växer irritationen inom henne över Kristins osäkerhet.

Men förvånansvärt snabbt finner Rosalie att hon uppskattar Kristins sällskap och när Kristin till slut avslöjar varför hon befinner sig i Glemmebeka visar det sig att de båda kvinnorna troligtvis har mycket mer gemensamt än att de båda är frånskilda och har minst sagt trassliga relationer till sina barn. 

• 

• 

Parallellt med Rosalies egen historia får läsaren också ta del av vardagen för en tidigare generation i Rosalies familj, som levde som fiskare i huset som Rosalie nu tillbringar sin semester i.

Året är 1943 och andra världskriget rasar för fullt i Europa och kommer obehagligt nära det lilla fiskeläget vars befolkning är helt beroende av att kunna ta sig ut till havs för att fiska. Ett hav som plötsligt blivit än ännu farligare än tidigare på grund av de tyska båtar som passerar nära den svenska gränsen på väg upp till Norge.

När en roddbåt med tyska soldater i sjönöd driver iland splittras det lilla samhället i två läger, de som vill låta naturen ha sin gång med den av soldaterna som är värst däran, och de som ser personen bakom den tyska uniformen och låter medmänskligheten för individen gå före avskyn för den tyska armén.

Rosalies släktingar är den familj som får husera den tyska soldaten under konvalescensen, något som kommer få konsekvenser som ingen av dem kunnat ana.

”I päronträdets skugga” är en varm berättelse om vänskap och starka familjeband. Återblickar till hur tidigare generationer levde sina liv ger nya insikter om vad som verkligen betyder något och i både då- och nutid får karaktärerna uppleva hur hjälp kan komma från de mest oväntade håll.

Hur fick du idéen till boken?

Idén till boken fick jag när jag hörde en äldre man från samhället som Glemmebeka är baserat på säga: ”Jag minns när tyskarna kom i land.” Det gav mig gåshud och tanken på att skriva en bok om just detta föddes.

Vem är din favoritkaraktär från I päronträdets skugga?

Jag är väldigt svag för Arvid. Men jag tycker också om Rosalie som genomgår en stor förändring och utveckling i boken, och som får mig att skratta. Från början tänkte jag mig henne som mycket mer timid och tillbakadragen, men det ville hon inte vara med om. 🙂 Så då fick Kristin ta den rollen i stället.

Du varvar tunga ämnen med varma sommarkänslor, hur var det att balansera dessa när du skrev? 

Jag tyckte väldigt mycket om att skriva de historiska bitarna om Elin och hennes familj. Jag gjorde mycket research om hur livet var för fiskarfamiljerna i området under 1940-talet och blev tagen av både berättelser och gamla foton. Krigsåren var svåra, men jag ville också få fram den livsglädje, vänskap och kärlek som finns även när yttre omständigheter försvårar våra liv.

I den nutida berättelsen tycker jag att Rosalies burdusa och emellanåt lite klumpiga sätt och uttalanden lättar upp det jobbiga som rör sig under ytan.

Jag berör gärna svåra och tunga ämnen, men försöker att lätta upp det, ofta med lättsamma inre eller yttre dialoger.

Du varvar nutid och dåtid som sedan vävs ihop, varför valde du att göra så? 

Jag var länge osäker på hur jag skulle lägga upp boken. Om jag skulle varva historierna, eller om kapitlen och handlingen skulle följa en rak tidslinje, där läsaren först fick ta del av vad som hände 1943 och sedan gå vidare till nutid.

Men till slut bestämde jag mig för att jag tyckte att det byggdes upp mer spänning och nyfikenhet genom att varva de olika tidsepokerna, så att inte allt som hände 1943 avslöjas för tidigt.

Vad har varit det roligaste med att skriva I päronträdets skugga? 

Det här är en bok som jag älskat att skriva. Mycket beroende på all research som gjorde både miljöer och karaktärer mer levande, även om alla karaktärer är påhittade.

Det finns också en hel del detaljer med i boken som är baserade på verkliga händelser, även om de kanske inte stämmer exakt med verkligheten avseende tidpunkt eller annat (t.ex. att det var militären som drog in telefonlinjen, minorna som fastnade i garnen osv).

Så det roligaste har varit researchen och att försöka få fram min berättelse i både då- och nutid.

Om du ska pitcha in I päronträdets skugga till någon, vad säger du? 

En feelgood med historiska inslag som utspelar sig på västkusten. En bok för alla som gillar parallella handlingar där nu- och dåtid vävs samman och där gamla familjehemligheter kommer upp till ytan.

---